55 och redo: Så återvänder du till jobblivet efter stroke
När man vid 55 plötsligt finner sig själv mitt i en kamp för att återinträda arbetsmarknaden
efter en stroke, kan världen kännas som en ogenomtränglig djungel.
Med ett CV tjockare än “Den gamle och havet”, och mer erfarenhet än Hemingway hade äventyr,
står man inför en Everest av fördomar. “För gammal”, säger de. “För långsam”, muttrar andra.
Men vet ni vad? De har inte mött dig än.
I denna åldersdiskriminerande arena, där ungdom hyllas
som den enda värdemätaren, ska jag dela med mig av hur man använder sin list,
erfarenhet, och ett oförstörbart hopp för att göra en comeback värdig en Hemingway-roman.
Mitt i livets femte akt, med en hälsa som just tagit en oväntad vänstersväng, finner jag mig själv i en jakt på arbete som känns lika hopplös som att försöka fiska med blotta händerna. Men som en man som har sett världen, ledaretskapets utmaningar och entreprenörskapets berg-och-dalbana, vägrar jag att bli en statist i arbetslöshetens mörka skuggor.
Jag har skickat in ansökningar, massor. Varje svar som kommer tillbaka är som en flaska som kastats i havet och aldrig hittar sin mottagare. Min erfarenhet, bred som Atlanten, tycks plötsligt inte väga upp för det faktum att jag inte längre är 25. Eller 35. Eller ens 45. Jag är 55, med ett hjärta som fortfarande slår starkt för arbetslivet, trots dess nyligen upplevda turbulens.
Så, vad gör en Hemingway-prototyp i denna situation? Han accepterar inte nederlag. Han gräver djupt in i sin kista av erfarenheter och drar fram sin skrivmaskin (eller i modern tid, sin laptop). Han börjar skriva sitt nästa kapitel.
Steg 1: Uppdatera din berättelse. Mitt CV är inte bara en lista över jobb jag haft; det är en saga om resiliens, anpassningsförmåga och ledarskap. Varje position jag haft är som en roman, och varje färdighet jag förvärvat är en karaktär i denna berättelse. Det är dags att berätta den på nytt, med en twist som speglar inte bara vad jag gjort, men vem jag är nu.
Steg 2: Nätverka som en Nobelpristagare. Hemingway visste värdet av ett gott samtal och en stark dryck. Mitt nätverkande kanske inte alltid inkluderar rom på en kubansk bar, men principen kvarstår. Jag når ut, delar min historia och lyssnar på andras. Varje möte är en möjlighet, varje konversation en öppning.
Steg 3: Var flexibel som en katt i Key West. Precis som Hemingways älskade skeppskatter, måste jag vara flexibel och anpassningsbar. Kanske är det dags att utforska nya branscher, nya roller eller till och med nya geografier. Vem säger att ett gammalt träd inte kan planteras om?
Slutsats: Lev på hoppet, men med en plan. Att hitta arbete vid 55, efter en stroke, är ingen liten bedrift. Men med en blandning av erfarenhet, envishet och en nypa Hemingway’ska hopp, är ingenting omöjligt. Jag kanske inte är ung längre, men jag är definitivt inte färdig. Som grodan, så lever jag på hoppet – men med en tydlig strategi och en penna i hand.
Så till alla där ute som står inför liknande utmaningar – låt inte åldern definiera er potential. Vårt nästa stora äventyr väntar just runt hörnet. Och vem vet, kanske blir det en berättelse värd att berätta för kommande generationer.
// Jonas
Lämna gärna en kommentar