Vårkänslor i Hybridväder: Drömmar om Brasiliansk Sol
Ah, den första mars. En dag som markerar slutet på en tidsepok av kyla och början på en förhoppning om värme. Men låt oss vara ärliga, den här perioden är som en tonåring i identitetskris – inte riktigt vinter, långt ifrån vår. Man önskar nästan att man kunde skicka vädergudarna på en snabbkurs i årstidskännedom.
Men låt oss inte förtvina i denna årstidslimbo. Istället, låt oss ta en mental semester till ett ställe där ordet “vinter” är lika främmande som snö på Copacabana – jag pratar såklart om Brasiliens nordöstra kust. Där är det sommar året runt, och den så kallade “vintern” är som en svensk midsommardag när den är som bäst.
Men tillbaka i Sverige, är det fredag. Och trots ett grått täcke av moln och en blygsam fyra grader, spirar en viss förväntan i luften. Det är dags för helg, en välbehövlig paus med god mat och en film. Imorgon bär det av till Trollhättan för lite omväxling, trots att sociala sammanhang numera känns som att bestiga Kebnekaise barfota – en utmaning av rang efter min stroke. Det är en märklig vändning för någon som spenderat ett liv i kurs och föreläsningssalar och som alltid funnit glädje i mötet med andra.
Men som med allt, finns det hopp om förändring. Kanske kan denna vår, med sina ljusare dagar och löften om ny början, också vara en tid för personlig återfödelse. Låt oss navigera denna hybrid av årstider med ett leende, och vem vet, kanske återupptäcka glädjen i det sociala igen, bit för bit.
// Jonas
Lämna gärna en kommentar