Helgkänslor och Livets Omtag – Ett nytt kapitel
Är det inte märkligt hur livet, likt en oberäknelig flod, ibland leder oss mot strömmar vi aldrig kunde föreställa oss? Fredagar har alltid varit symbolen för början på något nytt och fräscht – helgen. Men vad händer när varje dag känns som en oändlig torsdag och fredagskänslan blir en påminnelse om den person vi en gång var?
Tillbaka till de där fredagarna. De där ljuvliga dagarna då helgen låg framför oss likt ett oskrivet blad, fullt av möjligheter och äventyr. Men vad gör man när äventyren plötsligt begränsas till det som finns inom hemmets fyra väggar och när kroppen inte längre svarar som den brukade? Jo, man tar ett steg tillbaka, betraktar sitt nya jag och bestämmer sig för att skriva om berättelsen.
För mig, mina vänner, kom denna insikt efter en stroke som slog ner som en blixt från klar himmel. Det var som att bli presenterad för en helt ny version av mig själv, en som inte hade någon handbok eller bruksanvisning. De vida planerna jag hade sträckte sig plötsligt inte längre än till nästa måltid eller kanske, om jag var riktigt ambitiös, till nästa dags to-do-lista.
Men här är grejen – i denna nya verklighet finns det en skönhet. En skönhet som ligger i att uppskatta de små sakerna, att finna glädje i det till synes triviala. Min fru, den ständiga påminnelsen om att jag fortfarande är här och att livet går vidare, ger mig dagliga uppdrag. Dessa uppdrag, mina damer och herrar, kan tyckas simpla för den oinvigde. Men för mig? De är bergstopparna jag bestiger varje dag.
Så till er som sitter där ute och kanske kämpar med era egna berg, kom ihåg att varje liten seger är värd att fira. Och till er som har den där fredagskänslan: skicka lite av den energin hitåt, för även om jag kanske inte kan fira helgen som jag en gång gjorde, så kan jag fortfarande uppskatta den känslan av nybörjande och möjligheter som den för med sig.
Och, som den gode Hemingway kanske skulle ha sagt om han varit en bloggare i Sverige idag: “Livet slår hårt, men inte hårdare än vi kan hantera. Och efter regn kommer solsken, även om det ibland är lite molnigt.”
Så vad innebär det här nya kapitlet i mitt liv? Det innebär att hitta ny mening i de dagliga sysslorna, att uppskatta varje stund med min fru, som har varit min klippa genom detta stormiga hav. Det innebär också att omfamna den nya verkligheten med öppna armar, även om det ibland känns som att jag famlar i mörkret.
När jag tänker tillbaka på tiden före min stroke, ser jag en man med storslagna planer, en man som trodde att han hade all tid i världen. Men nu? Nu lever jag i nuet, för det är allt vi verkligen har. Jag har lärt mig att värdesätta varje litet ögonblick, att finna glädje i det enkla – som att lyckas med en ny uppgift min fru gett mig eller att bara sitta ute och njuta av solens strålar.
Det här är inte en historia om förlust, även om det kanske låter så till en början. Det här är en historia om återupptäckt, om att hitta nya vägar att vandra på när de gamla vägarna är avspärrade. Det är en påminnelse om att vi alla, oavsett vad vi går igenom, har förmågan att anpassa oss, att hitta nya sätt att leva och älska på.
Jag vill att mitt blogginlägg ska vara ett ljus för dem som kämpar i mörkret, en påminnelse om att även de mörkaste molnen har en silverkant. Det är ok att känna sig förlorad, att känna sig som om man inte vet vart man är på väg. Men det är också ok att stanna upp, andas in och låta sig själv återupptäcka glädjen i de små sakerna, att återfinna en mening med livet som kanske ser annorlunda ut än den gjorde tidigare.
Så ja, helgerna kanske inte längre innebär storslagna äventyr för mig, men de erbjuder något annat, något kanske ännu mer värdefullt – en chans att reflektera, att vara tacksam för det jag har och att fortsätta att hitta glädje i livets enkla nöjen.
Och med det vill jag avsluta mitt inlägg. Jag hoppas att det kan inspirera, trösta eller kanske bara erbjuda en stunds eftertanke. Livet är en resa med många omvägar, men varje steg vi tar är ett steg mot något nytt. Så låt oss ta de stegen tillsammans, med hopp och en tro på att det bästa kanske ännu inte har kommit.
Tack för att ni läste. Glöm inte att gilla, dela och kommentera. Tills vi ses igen, håll huvudet högt och blicken framåt.
Lämna gärna en kommentar