Mysig Söndag med Celine: Bakning & Familjetid
I den tysta gryningen av en frostig söndagsmorgon,
när världen utanför ligger insvept i en slöja av vitt och solens första
strålar kämpar sig fram för att kyssa taken, startar vi vår dag med ett hjärta fullt av värme.
Hemma hos oss, i ett kök doftande av kärlek och nybakat, där tiden tycks stanna,
förvandlas varje ögonblick till en skatt.
Adriana, jag och vår lilla solstråle Celine har tagit helgen till vår egen,
fylld med skratt, lekar och kulinariska äventyr som sträcker sig från Sveriges
frostbitna marker till Brasiliens solkyssta stränder.
Tänk er en man som vanligtvis försöker fäkta med orden som om de vore tjurar i Pamplona, men denna gång finner han sig själv i köket, beväpnad med en kavel och en bunke full av deg. Och Adriana, med hennes brasilianarens eld, styr skeppet mot gastronomiska utflykter som skulle få självaste Hemingway att lägga pennan åt sidan och istället gripa en sked. Vi, kära läsare, har seglat över kulturella oceaner från Sveriges hallongrottor till Brasiliens feijoada, med en besättning bestående av en pensionerad kursledare, en livlig brasilianska och en ung piratkapten vid namn Celine, vars skratt är vår vind i seglen.
Och precis som Ernest kanske hade noterat, är livet fyllt med enkla glädjeämnen; en kall morgon som mjuknar i solens värme, en oväntad festmåltid på en lördag och skatten av att dela dessa stunder med dem vi håller kär. Fastän våra äventyr på lekplatser blev kortade av kapriciösa väderskiften, har vår kurs varit stadig och fylld med äventyr väntande vid horisonten – som besök till djurparken och grill vid Pankasjön. men det får bli till våren / sommaren.
Till er som följer våra eskapader genom ord på skärm, vet att varje söndag bjuder på sin egen saga, fylld med skratt, lärdomar och kanske en och annan spilld kopp Bialetti. Så medan Celine rör om i bakskålen och Adriana förbereder en scen värdig en brasiliansk såpopera, skriver jag dessa rader och hoppas att de kan värma er lika mycket som en nybakad hallongrotta en kylig marsdag.
Glöm inte, kära läsare, att livet är en fest – ibland med raklam, ibland utan. Men alltid värt att fira för varje ord, varje skratt, förenar oss i denna stora, underbara röra vi kallar livet.
Och nu, när eftermiddagen sakta smyger sig på med sina långa, gyllene strålar, förbereder vi oss för avskedet med vår lilla piratkapten. Men inte förrän vi har delat ännu en skatt – Celines hemmagjorda hallongrottor. Som ett sista äventyr innan hon återvänder till sina föräldrars famn, till ett nytt hem fyllt med nya minnen att skapa.
Det är något särskilt med att baka tillsammans, särskilt med barn. Det är som att varje mått mjöl och varje klick sylt inte bara skapar en kaka, utan även oersättliga minnen. Kanske är det Hemingways anda som vakar över oss, påminnande om att de enklaste ögonblicken ofta är de mest betydelsefulla. Eller kanske är det bara doften av nybakat som gör oss filosofiska. Hur som helst, i detta nu, här med mjöl på näsan och ett hjärta fullt av glädje, finns det ingen annanstans i världen vi hellre skulle vara.
När Celine stolt bär fram sin plåt med hallongrottor, ser jag och Adriana på varandra och vet. Dessa små ögonblick, dessa små glädjeämnen, är vad livet handlar om. Det spelar ingen roll om vi är i Falköping eller Natal, i slutändan är det dessa ögonblick, dessa band som förenar oss, som är de verkliga äventyren.
Och så, när solen börjar närma sig horisonten och vår lilla besättning förbereder sig för att gå tillbaka till sina respektive världar, samlas vi för en sista fika. Bialetti-kaffet puttrar tröstande medan vi njuter av varje tugga av de söta, smuliga hallongrottorna, ett perfekt slut på en perfekt dag.
Men som med alla bra historier, är slutet bara början på nästa kapitel. Och medan vi vinkar av Celine, med löften om snart återseende, vet vi att det finns fler äventyr som väntar runt hörnet. Kanske nästa gång med en annan receptbok, en ny lekplats att utforska, eller en ny film att upptäcka tillsammans. För i vår familj, bland våra skratt och våra minnen, finns det alltid plats för ett till äventyr.
Så till er, mina tappra läsare, som har följt oss längs denna vindlande väg av ord och minnen, tack. Tack för att ni delar dessa ögonblick med oss, för att ni skrattar och drömmer tillsammans med oss. Och glöm inte, livet är ett äventyr som bäst upplevs tillsammans. Så fortsätt gilla, dela och kommentera, och vem vet, kanske våra vägar korsas i nästa äventyr.
// Jonas
Lämna gärna en kommentar