Vikingarna, dessa skäggiga fornnordiska sjöfarare, har fascinerat världen med sina hjältedåd, räder och, eh, unika modeval sedan urminnes tider. Här kommer vi att dyka ner i de lite mindre kända, men ack så spännande, detaljerna som gör vikingatiden till en av de coolaste perioderna i historien. Så spänna fast era hjälmar (utan horn, tack!) och låt oss segla iväg i historiens vågor!

Vikingarnas Livsstil och Tro

Asatron – Mer än bara Thor och hans hammare

I vikingatiden hade man inte bara båtar med drakhuvuden och hjälmar (möjligtvis utan horn, trots vad filmer och serier vill få oss att tro), utan också en färgstark gudavärld som skulle få vilken modern TV-serie som helst att blekna. Asatron, inte att förväxla med en felstavad version av en viss avlägsen planet, var fylld med gudar som Oden, som hade ett stort intresse för visdom och två korpar som hans personliga nyhetstjänst. Sedan hade vi Tor, åskguden, som kunde fixa en blixtshow som ingen modern konsert kunde mäta sig med, Loke, vars busstreck kunde toppa vilken prank-show som helst, och Freja, kärlekens och skönhetens gudinna, som förmodligen hade miljoner följare om Instagram funnits på den tiden.

Men som med alla bra saker kom Asatron att överskuggas när Skandinavien swipeade höger på kristendomen. Den gamla tron blev som en glömd app i historiens smartphone. Ändå, i en värld där retro är det nya svarta, har Asatron gjort en comeback. En hel del entusiaster, möjligtvis med en förkärlek för vikingamarknader och historiskt återskapande, har återupptäckt glädjen i att fira midvintersolståndet och offra till Oden för visdom – eller kanske bara för en parkeringsplats på ICA.

Kvinnornas roll – Sköldmöer var inte bara en myt

Det visar sig att de vikingatida damerna inte bara var hemma och bakade surdegsbröd – en del tog faktiskt på sig rustningen, grep svärdet och blev äkta sköldmöer. Ja, du hörde rätt! Våra nordiska förfäder var lite mer progressiva än vi trott; kvinnor kunde ge sig ut i strid, axel mot axel med männen. Och nej, det var inte bara några enstaka Amazon-damer som råkade tappa bort handarbetsklubben – forskningen har grävt fram att dessa krigarkvinnor var en riktig grej och hade en större roll än vad som tidigare antecknats i historieböckerna.

Och vardagslivet då? Tja, vikingakvinnorna hade tydligen lite av en fördel jämfört med sina samtida systrar runtom i Europa. De kunde säga “Hejdå, jag tar med mig geten och går!” till sina män om äktenskapet inte funkade. Dessutom behövde de inte ens ha en ring på fingret för att njuta av lite romantik. Ganska avancerat för sin tid, eller hur?

Så nästa gång du tänker på vikingar, glöm inte bilden av en sköldmö med ett svärd i ena handen och kanske, bara kanske, en surdegskniv i den andra. Det är ett exempel på att historia kan vara både fascinerande och förvånansvärt modern.

Vikingarnas Självbild – Inte så självupptagna

Om vi skalar ner till kärnan av saken och kryddar den med lite humor, kan vi likna de berömda fornnordiska sjömännen vid dagens influencers – de var vida omtalade, men kanske inte helt eniga om vad de skulle kalla sig. Uttrycket “viking” som vi kastar omkring oss idag, betyder i grund och botten “pirat” eller “plundrare”. Det är lite som att bli ihågkommen för att ha varit på ett ständigt rövarstråt i grannens trädgård. Fastän vi idag glorifierar dem som vikingar, är chansen minimal att de själva stolt proklamerade, “Jag är en viking!” vid middagsbordet.

Dessutom, det här med att “gå viking” var kanske deras sätt att säga “Jag sticker ut en sväng, kanske rånar en by eller två, vem vet?”. Och precis som med dagens kändisar, hade olika folk sina egna smeknamn för dessa nordbor. Tänk dig tyskarna muttra “Ascomanni”, medan irländarna debatterade om dessa anfallare var Dubgail eller Finngail. Och låt oss inte glömma anglosaxarna, som tydligen bestämde sig för att alla dessa herrar var “Danes”, oavsett om de faktiskt hade några som helst band till det som idag är Danmark. Så, nästa gång du tänker på vikingar, kom ihåg att de kanske bara var historiens första version av en dålig smeknamnsgenerator!

Teknologi och Utforskande

Korparna Hugin och Munin – Odins flygande spioner

Tänk dig att du är chefen för alla gudar, och du har inte bara en utan två bevingade informatörer, Hugin och Munin. De här två är inte dina genomsnittliga husdjur – nej, de är mer som himlens egna 007-agenter, fast med fjädrar och en ovilja att äta fågelmat.

Varje dag gör dessa korpar en runda över Midgård, vilket är gudarnas sätt att säga “vi kollar in vad människorna håller på med”. De återvänder sedan till Oden, berättar allt de sett och hört, och kanske till och med kryddar historierna lite. “Du kommer aldrig tro vad Thor gjorde idag,” skulle de kunna kvittra, vilket får Oden att rynka pannan och tänka att det kanske var dags att köpa en dagbok.

Dessa korpar är inte bara en del av gudarnas värld; de är verkliga rockstjärnor i den nordiska mytologin, med cameo-framträdanden i den poetiska Eddan och andra vikingasagor. Så nästa gång du ser en korp, vem vet, kanske den är på ett hemligt uppdrag från Oden själv – eller så är den bara ute efter din smörgås.

Långhuset – Mer än bara ett hem

När vi pratar om de skäggiga, sjöfarande herrarna från norr, är det viktigt att nämna deras bostäder, som kunde sträcka sig längre än en modern fotbollsplan. Ta hövdinghuset i Borg till exempel, en byggnad så lång att om man startade en konversation i ena änden, hade man förmodligen glömt vad man pratade om innan man nådde den andra. Med sina 83 meter var detta långhuset praktiskt taget en forntida version av en lyxig limousine – ju längre, desto flådigare.

Dessa långhus var inte bara till för att imponera på grannarna. De var hem till hela familjer och deras fyrbenta kompanjoner. I mitten av huset samlades man, delade historier, måltider och säkert ett och annat skämt om den stackars grannen som bara hade ett 20 meter långt långhus. Runt omkring, i husets mer avlägsna delar, sov boskapen, vilket kanske förklarar varför vikingarna alltid var så ivriga att ge sig ut på plundringståg – alla behöver lite frisk luft då och då!

Runor – Vikingarnas emojis

Tänk dig en tid då hashtags och emojis inte fanns, och “att skicka ett meddelande” innebar att hugga in symboler på en sten, inte att trycka på skicka-knappen. Ja, du har rätt – jag pratar om vikingatiden. Dessa skäggiga influencers använde inte pennor, papper eller modern teknik. Istället var det runor som gällde, en slags forntida skrift där varje symbol hade sin egen betydelse och kraft.

Trots att vikingarna inte lämnade efter sig några blogginlägg, tweets eller statusuppdateringar, så har vi tack vare runstenar en inblick i deras värld. Dessa stenar är som vikingarnas version av Instagram, fast med lite mer sten och lite mindre insta. De berättar historier om äventyr, kärlek, och ibland bara vem som var bäst på att höja svärd. Det är genom dessa ristningar vi vet att runor var mer än bara skrift; de var ett sätt att bevara minnet av de som gått före oss. Så nästa gång du skickar en emoji, tänk på att det kunde ha varit en runa – om du bara hade en tidmaskin och en mejsel, det vill säga.

Dricka ur horn – Vikingarnas partytrick

I en tid då IKEA ännu inte hade uppfunnit sitt praktiska sortiment av glas och muggar, var vikingarna tvungna att tänka kreativt. “Varför inte dricka ur horn?” tänkte de förmodligen. Och vips, en trend var född! Att dricka ur horn var inte bara ett fashion statement i vikingatiden, det var praktiskt också. Tänk dig att du kommer dragandes med ett gigantiskt horn fyllt med mjöd till festen – snacka om att göra ett intryck. Beowulf och den poetiska Eddan, två av de största influencerna från den eran (efter vikingahjälmarna, såklart), nämner båda denna robusta dryckesmetod. Beowulf gick ett steg längre och påpekade att mjödet inte bara var en dryck utan även en tjänst – serverat i just horn. Så nästa gång du skålar, kanske överväg ett horn istället för ett glas. Vem vet, det kan bli den nya trenden… igen!

Krigsföring och Utforskning

Vikingabåtar – Formel 1 på vikingatiden

Tänk dig en värld där din bil inte bara tar dig till ICA för veckohandlingen utan också kan förvandlas till en stridsvagn vid behov. Det var ungefär så vikingarna såg på sina båtar. Dessa marina mästerverk var som svävande schweiziska arméknivar på vattnet – lika hemma i det öppna havet som i en smal flod på väg till en plundring. Vikingarna, alltid ett steg före sin tid, hade två huvudmodeller i sin flotta: SUV:en för långa familjeresor, även känd som handelsbåten, och sedan den strömlinjeformade sportmodellen för snabbare räder, bättre känd som krigsskeppet. Och precis som dagens bilar kunde många handelsbåtar få en snabb makeover för att bli krigsredo.

När det gäller de vikingaskepp som överlevt till idag, så kan de bäst beskrivas som de antika motsvarigheterna till samlarbilar. Skatter som Gokstad, Oseberg, Tune och Skuldelev skeppen är som de klassiska bilarna på en bilshow, bara att de visas upp i museer istället.

Och precis som en riktigt fancy bil kan användas för ett spektakulärt bröllop, så använde vikingarna sina finaste skepp för att skicka av sina VIPs till Valhall med stil. Tänk dig en sjöbegravning där den döde inte bara seglar in i efterlivet, utan gör det i en båt som skriker “jag var någon” på vägen dit.

Hjälmen utan horn – Modebluffen avslöjad

Tänk dig den klassiska bilden av en viking – ståtlig, med ett skägg som rivaliserar med julgranens prakt och, viktigast av allt, en hjälm med horn som skulle få en tjur att rodna av avund. Nu, här kommer verklighetschecken: dessa horniga huvudbonader är ungefär lika historiskt korrekta som en rymdhjälm på en kavallerihäst.

Sanningen är att våra vikingavänner hade mer stil än så; de gick inte runt och gafflade sina horn i saker. De hjälmar som faktiskt användes, lyxvaror reserverade för den vikingaeliten, var mer av det praktiska slaget – inget bling eller extra utväxter. Och vad gäller arv? Tänk dig en familjeklenod som går från far till son, men istället för en klocka eller ett smycke, är det en stridshjälm. “Grattis på födelsedagen, son. Nu är det din tur att bära denna.”

Det finns bara en enda hjälm från vikingatiden som hittats i ett stycke – Gjermundbu-hjälmen. Resten? Fragment, minnen från en svunnen tid. Den här ensamma hjälmen står nu stolt i ett museum i Oslo, ett bevis på att även vikingar hade sina favoritaccessoarer, även om de inte var vad populärkulturen har fått oss att tro.

Vapenarsenal – Inte bara svärd och yxor

Vapen som vikingarna använde

Spjut och yxor var vanliga vapen under vikingatiden. Svärd användes mestadels av högre rankade krigare och många av svärden döptes enligt de gamla sagorna. 

Valhalla – Det ultimata målet

Tänk dig den ultimata efterfesten, fast i mytologins värld. Det här är Valhalla, vikingarnas drömdestination, där festen aldrig tar slut. Här snackar vi obegränsad tillgång på mat och dryck, och inte vilken mat som helst, utan den sorten som får dina smaklökar att sjunga vikingasånger. Och drycken? Nåja, låt oss bara säga att det inte är läsk de serverar. Till detta kommer vackra valkyrior, som om de vore ur en gammal rockvideo, bara att de här faktiskt kan flyga.

I Valhalla är det som att vara med i den mest episka actionfilmen dag ut och dag in. Du slåss, du faller, du reser dig igen till livet som om ingenting hänt, tack vare någon slags gudomlig läkekraft. Sedan, när solen går ner, växlar du svärdet mot festkläder och ger dig hän till nattens glädjeämnen.

Men här är haken: bara VIPs får tillträde. Enligt vår kompis Snorri Sturluson, en kille med koll på de gamla texterna, måste du ha fallit i strid för att få en inbjudan från Oden själv. Dör du av andra orsaker än strid, som ålder eller sjukdom, då är det raka vägen till Hel med dig. Och nej, vi pratar inte om en stökig helg, utan om ett helt annat ställe.

Valhalla, alltså Odens egna hall, var inte för vem som helst. Endast de som fick guldstjärnan av Oden själv, de verkliga krigarhjältarna, fick hänga kvar där. Så nästa gång du tänker “vad är meningen med livet?” – tänk på vikingarna, som svarade “en evig fest med Oden, om du spelar dina kort rätt”.

Samhällsstruktur och Kultur

Slaveri – En mörk sida av vikingalivet

Vikingatiden, känt för sina robusta sjömän och deras episka räder, hade också en mörkare sida som ofta glöms bort vid middagsbordet: slaveri. Vikingarna, i sin strävan efter rikedom och makt, var inte främmande för att dyka in i slavhandelns dystra vatten. De tog inte bara med sig skatter och historier från sina äventyr utan även människor, vilka de betraktade som levande byten. Dessa stackars själar fick det tvivelaktiga nöjet att känna på hur hårt vikingalivets jordbruksarbete verkligen kunde vara.

Men det fanns en liten silverkant. Precis som i en dåligt skriven telenovela kunde en slav plötsligt befrias – antingen genom ägarens godtyckliga beslut eller om någon annan kände sig särskilt generös (eller kanske skyldig) och köpte deras frihet. Rättigheterna för dessa slavar? Noll, nada, ingenting. I vikingasamhället var slavarna ungefär lika viktiga som en trasig sköld – nödvändiga men helt ersättbara.

Och ja, attraktivitetsprivilegiet var tydligen en grej även då. Attraktiva slavkvinnor och skickliga slavhantverkare hade det lite mindre tufft – ett klart fall av uråldrig nepotism och favoritism. Kanske var det vikingarnas sätt att introducera en primitiv form av “medarbetarbenefits”?

Bostäder – Enklare än du tror

Tänk dig att bo i en vikingaby, där den senaste trenden i bostadsdesign var “minimalistisk rustik” – långt innan det blev ett Pinterest-fenomen. Här snackar vi inte om en villa i förorten; vi har istället långhus och grophus. Långhuset, perfekt för den stora vikingafamiljen som gillar att umgås, och grophuset, som är idealiskt för den som föredrar att ligga lågt… bokstavligt talat.

I dessa byar, som ofta bestod av ett halvdussin gårdar, skulle man kunna stöta på allt från handelsmän till skaldar. Och om du någonsin har undrat hur det skulle vara att leva utan moderna bekvämligheter som WiFi eller rinnande vatten, finns det några rekonstruerade vikingabyar spridda över Skandinavien. Där kan du få en autentisk upplevelse av att leva som en viking – minus alla räder till England, förstås. En perfekt utflykt för den som vill uppleva det enkla livet, innan det blev komplicerat av saker som sociala medier och dubbel espresso.

Det första vikingatåget – Startskottet

Året var 789 e.Kr, och den brittiska ön fick oväntat besök. Inte det trevliga sortens där man bjuder på te och scones, utan snarare den typen där gästerna bär hjälmar och har en förkärlek för att inte visa nåd. Historiens första dokumenterade “hej, vi är vikingar och vi är här för att kolla läget” inträffade just detta år. Dessa skandinaviska turister var inte sådana som du skulle vilja ha över på middag; de introducerade sig själva genom att visa kungens fogde hur lite de uppskattade formella välkomnande ceremonier – med död och förödelse.

Fyra år senare, 793 e.Kr, bestämde de sig för att höja ribban från oartig till rentav barbarisk genom att kasta ett öga (och en hand, och möjligen ett par fötter) på Lindisfarne, där de bjöd på en osedvanligt våldsam husvisning. Munkarna på ön blev ofrivilliga värdar för en plundring så brutal att den inte bara lämnade spår i historieböckerna utan också fick sin egen plats på Domedagsstenen. Munkarna skrev om denna händelse med samma entusiasm som man idag kanske skulle rapportera en oinbjuden björn på en picknick.

Så när vi talar om vikingarnas första trip till England, tänk mindre på kulturellt utbyte och mer på en överraskningsfest där värdarna önskar att de aldrig hade skickat ut inbjudningarna.

Legosoldater i Bysantinska riket – Vikingar på export

Tänk dig att du är Bysantinska rikets kejsar på den tiden. Du sitter där i ditt guldglänsande palats och funderar: “Hur kan jag göra mitt liv lite mer spännande? Jag vet, jag anställer några hårdkokta vikingar som livvakter!” Och så föddes konceptet med Varjagiska garden. Det var inte vilka som helst som fick chansen att svinga sina yxor runt kejsaren. Nej, vi snackar om krigare från Norden som var så tuffa att de gjorde Chuck Norris nervös. De här nordborna blev de Bysantinska kejsarnas personliga bodyguards och gick från att plundra och röva till att bli den forntida motsvarigheten till Secret Service. Snacka om karriärbyte!

Avslutningsvis

Så, vill du höra en kul grej om vikingar som inte ens Historieätarna skulle kunna svälja? Du vet den klassiska bilden av en viking med ett par mäktiga horn som sticker ut från hjälmen? Japp, lika autentisk som en “made in Valhalla” etikett på IKEA-möbler. Verkligheten? De körde mer på en minimalistisk look med läder- eller järnbeklädnader på skallen.

Men varför då denna hornfyllda hjälmhysteri, undrar du kanske? Flashback till 1800-talet, när teaterscenerna blev invaderade av vikingar (läs: skådisar med begränsad historisk insikt) som tyckte att “brutal och skoningslös” bäst uttrycktes genom att ha en skog av horn på huvudet. Och där, mina vänner, föddes en av historiens mest envisa modemyter.

Om vi ska rätta till några av de vanligaste missuppfattningarna om vikingarna, låt oss dyka rakt in i deras verkliga livsstil.

*Först och främst, de där hjälmarna med horn som alla pratar om? Inte en chans. Vikingarna hade nog skrattat åt idén. Istället för att springa omkring och se ut som en ilsken tjur, prioriterade de praktiska hjälmar utan extra tillbehör.

*När det kommer till personlig hygien, skulle dagens spa-entusiaster få en överraskning. Vikingarna var faktiskt rena och snygga. De doppade sig i varma källor långt innan det blev trendigt med wellness-weekender. Så nästa gång du njuter av ett avkopplande bad, tänk på att du delar en hobby med en viking.

*Tro det eller ej, men vikingarna var inte bara ute och plundrade. De flesta av deras dagar gick åt till hårt arbete inom jordbruket. Ja, de hade nog mer gemensamt med dagens trädgårdsmästare än med de krigare vi ser på TV.

*Och vintersport? Vikingarna var före sin tid. Att åka skidor var inte bara en fritidsaktivitet utan en del av deras vardag. Moderna skidorter har inget på vikingatidens skidåkning.

Slutligen, att tänka på vikingarna som en enhetlig grupp är som att anta att alla svenskar är likadana. Vikingarna kom från olika delar av Skandinavien, och det fanns gott om inbördes rivaliteter. Det var inte alltid “vi mot världen” utan ibland “vi mot dem över fjärden”.

Så, nästa gång någon pratar om vikingarna, kom ihåg att de var mer än bara de hornbeklädda krigarna från populärkulturen. De var rena, sportiga, jordnära, och ja, lite komplicerade när det kom till deras relationer med grannarna.

Alltså, vikingarna, eller Skandinaviens svar på de gamla tidernas actionhjältar, hade mer på gång än bara hornprydda hjälmar (som de för övrigt aldrig bar, men det är en annan historia). Här kommer fem smått fantastiska fakta om dessa skäggiga äventyrare, med en humoristisk vändning:

1. Leif Erikson, även känd som “Den Förste Turisten i Amerika,” seglade över Atlanten och landsteg i Nordamerika runt år 1000. Det var långt innan Columbus ens hade börjat tänka på att korsa oceanen. Så nästa gång du firar Columbusdagen, kanske ge en liten tanke åt Leif också!
2. Tor, inte bara en karaktär från en superhjältefilm, var faktiskt åskguden enligt asatron. Med sin mäktiga hammare Mjölner i hand, kunde han kontrollera blixtar och dunder. Ingen behövde en väderapp när Tor var i närheten.
3. Yxan, inte svärdet, var vikingarnas go-to vapen. Tänk på det som det ultimata multiverktyget – bra i strid, användbar för att hugga ved, och ett praktiskt redskap att ha när du är ute på viking (vilket i grund och botten bara betyder att “gå på äventyr”).
4. I vikingarnas världsbild, kallades jorden för Midgård. Inte att förväxla med Midtown, även om båda kan vara ganska svåra att navigera ibland.
5. Vikingatiden, som sträckte sig från cirka 793 till 1066, var en era fylld med utforskning, erövring och, naturligtvis, festande. Det var en tid då man kunde vara ute och röja på de brittiska öarna ena dagen, och sedan chillaxa i sitt langhus den andra.

Lite allmän fakta om dessa nordliga nöjesfältare:

• Var fanns de? I de skandinaviska länderna: Norge, Sverige, Danmark, och även på Island. Tänk på det som en tidig version av en nordisk union, fast med mer plundring.
• Språk: Fornnordiska, som var så cool att det fortfarande låter tufft idag.
• Skriftspråk: Runor. Inte bara för tatueringar eller smyckesdesign. Vikingarna använde dem faktiskt för att skriva ner viktiga saker, som “Olaf var här”.
• Period: 793-1066 e.Kr. En hel del hände under dessa år, inklusive början och slutet på en era som definitivt satte Norden på kartan, bokstavligt talat.

Kända vikingar genom tiderna

När man snackar vikingar, då pratar vi inte bara stora yxor och fluffiga skägg. Nej, vi dyker in i en värld där namn som Ragnar Lodbrok, Leif Eriksson och Ivar Benlös inte bara var coola klingande namn på rockband, utan verkliga hårdingar med ett CV som skulle få vilken modern äventyrare att blekna. Dessa grabbar och deras kompisar var inte bara ute efter att plundra och hålla vikinga-disko (läs: plundringståg), utan de var också upptäcktsresande, kungar och hjältar i sagorna som fortfarande berättas idag.

Ragnar Lodbrok, till exempel, var inte bara en fashionista med sin signaturlook av lodjursskinnsbyxor, han var också en charmtroll och en strateg som skulle kunna ge Sun Tzu en match. Leif Eriksson, å andra sidan, tog det hela ett steg längre och seglade till Nordamerika långt innan Columbus ens hade packat sin lunchväska, vilket gör honom till den ursprungliga upptäcktsresanden utan rädsla för att fråga efter vägen. Och Ivar Benlös? Låt inte namnet lura dig; den mannen hade mer strategisk skicklighet i sin lilltå än de flesta har i hela sin kropp.

Så nästa gång du tänker på vikingar, kom ihåg att det var mycket mer än bara horn på hjälmarna (vilket för övrigt är en myt) – det var en era av äventyr, upptäckter och otroligt namnkunniga individer som fortfarande får oss att höja på ögonbrynen och undra: “Hur gjorde de det?”

• Ragnar Lodbrok (Ragnar Lothbrok)
• Björn Järnsida (Bjorn Ironside)
• Ivar Benlös (Ivar the Boneless)
• Erik den Röde (Erik the Red) 
• Leif Erikson
• Freydís Eiríksdóttir (En av de mest kända kvinnorna från vikingatiden)
• Erik blodyxa (Eric Bloodaxe)
• Egil Skallagrimsson
• Harald Hardrada
• Knut den store (Cnut the Great)

Detta var en resa genom vikingatiden, med all dess prakt och en och annan skröna rättad. Håll till godo, och kom ihåg, nästa gång du ser en vikingahjälm med horn på en fest, har du full rätt att höja ett ögonbryn.

//Jonas