Höstdikt: “När Löven Faller”
När morgonen sveper med dimma så grå,
och löven i gyllene kläder står på rad,
då viskar naturen om tidens gång,
i skogen där ekon av minnen är svag.
Träden de dansar i vinden som sjunger,
med rötter som bär på berättelser gamla.
En doft av förfall, av livets förändring,
i varje steg hörs naturens klangfulla psalmer.
Barnens skratt ekar i lekfulla språng,
med kastanjer och löv som de samlar i famn.
En tid för att minnas, för att stanna upp,
när världen klär sig i sitt vackraste skrud.
Så låt oss vandra bland färger och ljud,
i höstens famn där vi finner vår frid.
För även när dagarna kortas och mörkret blir stort,
är hösten en påminnelse om livets kortvariga stort.
//Jonas
