Alex Thorns: Semester i Varberg
Alex Thorn och hans fru Maria anländer till Varberg en solig juni eftermiddag, redo att njuta av två veckors semester på Träslövsläges campingplats. Men för Alex, en medelålders privatdetektiv från Falköping, är det svårt att helt koppla av från sitt senaste uppdrag. När deras kväll avkoppling avbryts av en desperat man, Olof, som söker hjälp för sin försvunne bror Henrik, inser Alex att deras semester just tagit en oväntad vändning. Trots löftet att inte engagera sig i fler mysterier, kan Alex inte ignorera ropet på hjälp och snart befinner han sig djupt involverad i ett nytt fall. Jakten på Henrik leder dem genom Varbergs vackra men förrädiska landskap, där varje ledtråd för dem närmare sanningen – och faran.
Kapitel 1: Semesterstart
Alex Thorn och hans fru Maria anlände till Varberg en solig juni eftermiddag. Deras Volvo XC90 rullade in på Träslösläges campingplats, där de skulle tillbringa två veckor av sommarens värme och lugn. De hade precis ställt upp husvagnen när de hörde ljudet av vågorna som slog mot stranden, och fågelsång som fyllde luften.
Maria såg sig omkring och log, hon hade längtat efter denna semester. Alex däremot, kunde inte riktigt släppa tankarna på sitt senaste uppdrag. Även om han var där för att vila, var hans sinne alltid inställt på nästa mysterium, nästa ledtråd. Maria, som kände honom bättre än någon annan, visste detta och sa med ett skämtsamt leende: “Lovar du att släppa alla detektivfall den här gången?”
Alex skrattade och nickade, men djupt inom sig visste han att han alltid var redo för nästa utmaning. Efter att ha installerat sig, tog de en promenad längs stranden, hand i hand, njutandes av det salta havsbrisen och solens värmande strålar.
Deras första kväll på campingen var lugn och fridfull. De grillade vid sin husvagn och pratade om allt och inget, medan skymningen långsamt sänkte sig över Varberg. Stjärnorna började tändas en efter en, och Alex kände en djup känsla av ro.
Men i skuggorna lurade något oväntat. En man närmade sig deras husvagn, hans ansikte upplyst av oron i hans ögon. Det var en av campingens gäster, och han såg desperat ut. Han presenterade sig som Olof och berättade med skakig röst att hans bror Henrik hade försvunnit efter att ha gått ner till Läjets Pir för att fiska tidigare på dagen. Olof hade sökt efter honom utan resultat och visste inte vad han skulle ta sig till.
Alex kände en kall kår längs ryggraden. Semester eller inte, hans instinkt tog över. “Berätta allt du vet,” sade han lugnt till Olof, och så började ännu ett fall för Alex Thorn, den medelålders privatdetektiven från Falköping.
Maria såg på honom med en blandning av oro och förståelse. Hon visste att deras semester precis hade tagit en oväntad vändning, men hon visste också att Alex inte kunde vända ryggen till någon i nöd.
Kapitel 2: Försvinnandet
Alex och Maria satt tillsammans med Olof i husvagnen, medan natten hade lagt sig tungt över campingen. Olof berättade att hans bror Henrik hade gått ner till Läjets Pir för att fiska som vanligt, men hade inte kommit tillbaka. Klockan var nu långt över midnatt, och Olof visste att något var fel. Henrik brukade alltid meddela om han skulle bli sen.
Alex lyssnade noga på varje detalj. Henrik hade gått ensam, som han brukade. Han hade tagit med sitt vanliga fiskeutrustning och ett par smörgåsar. Inget verkade vara annorlunda den här gången. Men något måste ha hänt.
“Vad gjorde du när du insåg att han var borta?” frågade Alex och tog anteckningar i sin lilla svarta bok.
“Jag letade efter honom längs stranden och vid piren, men jag hittade ingenting. Jag frågade runt på campingen, men ingen hade sett honom sedan han gick,” svarade Olof och torkade svetten från pannan.
Alex visste att tiden var kritisk. Om Henrik hade råkat ut för en olycka eller något värre, behövde de agera snabbt. “Vi börjar vår sökning omedelbart,” sade han bestämt och reste sig upp. Maria, som visste att hon inte kunde hindra Alex från att göra sitt jobb, erbjöd sig att stanna kvar med Olof för att lugna honom.
Alex gick ner till piren med en ficklampa i handen. Månljuset reflekterades över det mörka vattnet, och vågorna slog rytmiskt mot stenarna. Han började genast att söka efter ledtrådar, något som kunde ge en hint om var Henrik hade tagit vägen.
Plötsligt fångade ljuset från hans ficklampa något glänsande. Han böjde sig ner och fann en silvrig fiskekrok liggandes på marken. Det var Henriks, det visste han. Men var fanns Henrik?
Han fortsatte söka och fann snart märken i sanden, som om någon hade släpat något tungt mot vattnet. Alex följde spåren med ett bultande hjärta. Ju längre han gick, desto tydligare blev det att Henrik inte hade gått frivilligt.
Plötsligt stannade han upp. Vid kanten av vattnet fanns fler spår, men nu blandades de med större, djupare avtryck. Alex visste att han måste kontakta polisen, men först behövde han mer information. Han återvände till campingen för att få hjälp och förbereda sig för nästa steg i jakten på Henrik.
Kapitel 3: Sökandet börjar
Alex vaknade tidigt nästa morgon, med tankarna fulla av ledtrådar och möjliga scenarier. Han visste att varje minut räknades om de skulle hitta Henrik vid liv. Han och Maria satte upp en tillfällig bas i husvagnen där de kunde koordinera sökinsatserna.
Alex började dagen med att intervjua fler av campingens gäster. Många hade sett Henrik dagen innan, men ingen hade lagt märke till något ovanligt. Det var en familj som hade sett Henrik prata med en annan man vid piren, men de kunde inte beskriva mannen närmare.
Han gick tillbaka till piren, denna gång utrustad med sin metalldetektor och kamera. Han gick systematiskt över området och fann flera små föremål, men inget som direkt kunde knytas till Henrik. När han granskade bilderna som han hade tagit med sin kamera, lade han märke till något intressant: spåren i sanden såg ut att fortsätta ut i vattnet.
Med hjälp av Maria och några frivilliga från campingen började de söka längs stranden och i det grunda vattnet. Efter några timmars sökande hittade de en ryggsäck halvvägs begravd i sanden. Ryggsäcken innehöll Henriks tillhörigheter, inklusive hans mobiltelefon. Telefonen var vattenskadad men kunde fortfarande innehålla värdefull information.
Alex tog med sig telefonen tillbaka till husvagnen där han försiktigt började försöka få den att fungera igen. Under tiden fortsatte Maria och de andra att söka i området. Efter en stund lyckades Alex få igång telefonen tillräckligt för att se Henriks senaste meddelanden och samtal. Det senaste samtalet hade varit till ett okänt nummer sent kvällen innan han försvann.
Han ringde numret, men ingen svarade. Istället beslutade han sig för att spåra numret via sina kontakter inom polisen. Samtidigt som han väntade på information från polisen, gick han igenom de senaste bilderna och meddelandena på telefonen. Henrik hade tagit flera bilder vid piren, och på en av dem syntes en båt i bakgrunden med ett okänt namn och registreringsnummer.
Alex insåg att båten kunde vara nyckeln till att hitta Henrik. Han ringde polisen igen och delade all information han hade samlat. Polisen gick med på att skicka en patrull till området för att söka efter båten och dess ägare.
Kvällen närmade sig, och Alex kände både hopp och frustration. Han visste att de närmade sig något, men tiden var knapp. Maria återvände till husvagnen efter en lång dags sökande, och de satt tysta tillsammans, reflekterande över dagens händelser.
“Vi kommer att hitta honom,” sade Maria bestämt och kramade Alex hand. Han nickade, tacksam för hennes stöd. De visste båda att jakten på Henrik fortfarande var långt ifrån över, men de var ett steg närmare sanningen.
Kapitel 4: Dolda ledtrådar
Nästa morgon fortsatte sökandet med förnyad energi. Alex och Maria gick igenom informationen de hade samlat, och det var tydligt att båten och det okända numret var nycklar till att lösa mysteriet. Polisen hade lovat att spåra numret, men Alex visste att han inte kunde vänta för länge.
Med hjälp av sin drönare bestämde Alex sig för att utforska området från luften. Han skickade upp drönaren och styrde den över Läjets Pir och det omkringliggande området. Bilderna visade en klar bild av landskapet, och till slut upptäckte han en liten stuga, väl dold bland träden en bit bort från stranden. Det var något med stugan som verkade misstänkt.
Alex och Maria beslutade sig för att undersöka stugan närmare. De packade sina saker och gav sig av längs en smal stig genom skogen. När de närmade sig stugan, märkte de att dörren stod på glänt. Alex tecknade åt Maria att stanna tillbaka medan han försiktigt närmade sig.
Han öppnade dörren och klev in i den mörka, fuktiga stugan. Det första han märkte var en stark lukt av fisk och tång. Inuti hittade han fiskeredskap och en bänk täckt med kartor och dokument. Bland papperna fanns en karta över Varbergs kust, med flera platser markerade. Alex insåg att dessa platser kunde vara potentiella gömställen eller ställen där något skumt pågick.
Han letade vidare och hittade en anteckningsbok som tillhörde någon vid namn Lars. Det var en detaljerad loggbok som beskrev fisketurer och möten med olika personer. Alex tog boken och gick tillbaka ut till Maria. Tillsammans gick de igenom innehållet och fann flera nämningar av Henrik och det okända telefonnumret. Det blev allt tydligare att Lars var involverad i Henriks försvinnande.
Med denna nya information bestämde sig Alex för att konfrontera Lars. Han ringde numret igen, men den här gången svarade en man med hård röst. “Vem är det?” frågade mannen. Alex presenterade sig som en privatdetektiv och krävde att få veta var Henrik var.
Mannen skrattade hånfullt. “Om du vill hitta din vän, träffa mig vid gamla båtvarvet ikväll. Ensam.” Sedan lade han på.
Alex kände en blandning av lättnad och oro. De hade en plats att gå till, men risken var hög. Han och Maria förberedde sig noggrant för kvällens möte, medvetna om att det kunde vara farligt. Men de visste att de var tvungna att ta chansen om de skulle kunna rädda Henrik.
Kapitel 5: Drönarflygning
Alex och Maria förberedde sig noggrant för mötet vid det gamla båtvarvet. Kvällen hade lagt sig, och de visste att de behövde vara försiktiga. Alex tog med sin drönare och en ficklampa, medan Maria bar en ryggsäck med förnödenheter och en första hjälpen-kit.
De anlände till båtvarvet strax innan skymningen. Platsen var öde och gav ett övergivet intryck med rostiga båtar och gamla fiskenät som hängde slappt över bryggorna. Alex skickade upp drönaren för att få en överblick över området medan Maria höll utkik.
Genom drönarens kamera kunde Alex se en man ståendes vid en av de gamla båthusen. Det var Lars, den misstänkte mannen som hade ringt. Alex styrde drönaren närmare för att få en bättre bild av vad som pågick. Han såg att Lars inte var ensam. En annan man stod i skuggorna, och Alex insåg att de var iakttagna.
Han landade drönaren tyst och förberedde sig för konfrontationen. “Maria, håll dig bakom mig och var redo att springa om något går fel,” viskade han. Maria nickade och följde honom när de närmade sig båthuset.
“Lars!” ropade Alex när de kom inom hörhåll. “Vi är här som överenskommet. Var är Henrik?”
Lars steg fram ur skuggorna med ett hånleende på läpparna. “Du är modig, det måste jag ge dig. Men du borde inte ha kommit hit.” Han vinkade åt mannen bredvid sig, som nu avslöjade sig som Lars medhjälpare.
“Vi vet att du har Henrik. Släpp honom fri, och vi kan lösa detta utan problem,” fortsatte Alex och försökte hålla rösten stadig.
Lars skrattade och skakade på huvudet. “Det är inte så enkelt. Henrik såg något han inte borde ha sett. Något som kan kosta oss mycket pengar.”
Alex insåg att detta handlade om mer än bara en vanlig dispyt. Han kände adrenalinet pumpa och visste att han var tvungen att agera snabbt. Plötsligt hörde han ett rop från en av båthusen längre bort. Det var Henrik! Alex och Maria rusade mot ljudet, medan Lars och hans medhjälpare förföljde dem.
De fann Henrik bunden i ett hörn av båthuset, men fortfarande vid medvetande. Maria började snabbt lossa hans rep medan Alex stod vakt. En kort men intensiv kamp följde när Lars och hans medhjälpare försökte stoppa dem. Alex lyckades övermanna Lars och hålla honom tillbaka tills polisen, som han hade larmat via telefonen tidigare, anlände.
Polisen arresterade Lars och hans medhjälpare, och Henrik fördes i säkerhet. Han var skadad men tacksam för att vara vid liv. Alex och Maria andades ut i lättnad när de såg polisbilarna köra iväg med de misstänkta.
Kapitel 6: Ovälkomna upptäckter
När polisbilarna körde iväg med Lars och hans medhjälpare, kände Alex och Maria en lättnad, men visste att det fortfarande fanns frågor som behövde svar. Henrik, fortfarande skakad men vid medvetande, berättade sin historia för dem.
Henrik hade gått till Läjets Pir för att fiska, precis som vanligt. Men den här gången hade han av misstag hört ett samtal mellan Lars och en annan man om en olaglig verksamhet. När de märkte att Henrik lyssnade, hade de inte tvekat att övermanna honom och föra honom till stugan i skogen.
Henrik hade hållits fången och hotats, men hade lyckats hålla sig vid liv genom att spela med. Lars och hans medhjälpare hade varit försiktiga med att inte lämna några spår, men de visste inte om Alex och Maria, eller om Henriks familj som skulle anmäla hans försvinnande så snabbt.
“Vi måste tillbaka till stugan,” sade Alex beslutsamt. “Det finns fler ledtrådar där, och vi måste förstå hela bilden av vad de höll på med.”
De återvände till stugan i dagsljus, nu med polisen som stöd. Vid en noggrannare genomsökning fann de flera dokument och kartor som tydde på en omfattande smugglarverksamhet. Lars och hans kumpaner hade använt Varbergs kust som en omlastningsplats för illegala varor.
Polisen tog över undersökningen, men Alex kände att hans jobb inte var helt färdigt. Han och Maria fortsatte att analysera de ledtrådar de hade funnit. Bland dokumenten fanns detaljerade anteckningar om kommande leveranser och kontaktpersoner. Det blev tydligt att Lars bara var en del av en större operation.
En särskild anteckning fångade Alex uppmärksamhet. Det var ett kodord som verkade vara viktigt: “Storm”. Han visste att de behövde förstå vad detta betydde för att kunna avbryta smugglarverksamheten helt.
Kapitel 7: En skuggfigur
Med kodordet “Storm” i åtanke, började Alex och Maria kartlägga de kommande dagarna för att förstå smugglingens omfattning. Polisen hade intensifierat sina insatser och Alex samarbetade nära med dem för att säkerställa att alla möjliga infallsvinklar täcktes.
Alex beslöt att återvända till området där stugan låg, denna gång för att övervaka eventuella misstänkta rörelser. Han tog med sig drönaren igen, för att hålla ett öga på hela området från luften. Maria satt vid datorn i husvagnen, redo att analysera bilder och data i realtid.
En kväll, när Alex övervakade området, märkte han en skuggfigur som rörde sig snabbt och tyst genom skogen mot stugan. Han zoomade in med drönarens kamera och kunde se att det var en man i mörka kläder, som bar en stor ryggsäck. Alex följde honom noggrant och såg hur mannen började gräva upp en gömma under stugan.
“Maria, jag tror vi har något här,” sade Alex genom sitt headset. “Han gräver upp något under stugan. Det kan vara en del av smugglargodset.”
Maria började snabbt jämföra tiden för upptäckten med tidigare dokumenterade aktiviteter från Lars anteckningar. “Det stämmer med en av leveranserna som skulle ske denna vecka,” svarade hon. “Vi måste få dit polisen.”
Alex kontaktade polisen omedelbart och fortsatte att övervaka mannen med drönaren. När polisen anlände, stormade de platsen och övermannade mannen utan motstånd. Det visade sig att han var en av Lars närmaste medhjälpare, ansvarig för att gömma och hämta smugglarvarorna.
Efter att polisen hade säkrat mannen och området, fortsatte de att genomsöka platsen. De hittade flera gömmor med illegala varor, inklusive droger och vapen. Det blev uppenbart att de hade avslöjat en stor smugglingoperation som hade pågått i flera månader, kanske till och med år.
Polisens utredare började genast att analysera de beslagtagna varorna och dokumenten. Alex och Maria samarbetade tätt med dem, och deras insatser ledde till att flera andra misstänkta gripna runt om i regionen. Varje ny ledtråd avslöjade mer om den omfattande verksamheten, och de insåg snart att de hade satt stopp för en mycket farlig kriminell organisation.
Under de följande dagarna blev Alex och Maria hyllade för deras insatser. Henrik, som nu återhämtade sig väl, uttryckte sin djupaste tacksamhet till dem. “Ni räddade mitt liv,” sade han med tårar i ögonen. “Jag vet inte hur jag någonsin kan tacka er nog.”
Maria log och kramade honom. “Det är vad vi gör. Vi hjälper människor.”
Alex, även om han var lättad och stolt över deras framgång, kunde inte undgå att känna en viss oro. Han visste att världen var full av sådana faror, och han undrade vad nästa utmaning skulle bli. Men för stunden, i det stilla Varberg, kunde han och Maria njuta av en välförtjänt vila, medvetna om att de hade gjort en verklig skillnad.
Kapitel 8: Konfrontation
Efter några dagar av intensiva förhör och analyser hade polisen samlat tillräckligt med bevis för att knyta flera personer till smugglarverksamheten. Alex och Maria kände att de närmade sig upplösningen, men en sista pusselbit saknades: vem var hjärnan bakom operationen?
Alex och Maria satt i husvagnen och gick igenom alla dokument de hade samlat. Det fanns en person som återkom gång på gång i anteckningarna, en man vid namn Viktor. Han var den som koordinerade leveranserna och höll kontakten med de internationella smugglarna. Men ingen visste var han befann sig.
“Vi måste hitta Viktor,” sade Alex bestämt. “Han är nyckeln till att stänga ner hela operationen.”
Med hjälp av polisen började de spåra alla möjliga ledtrådar som kunde leda till Viktor. De fann snart att han hade en lyxyacht som han använde som sin mobila bas. Yachten hade setts längs kusten vid flera tillfällen, men alltid under olika namn och flaggor för att undvika upptäckt.
En kväll fick de ett tips om att yachten hade setts i närheten av Varbergs hamn. Alex och Maria visste att de inte hade mycket tid. De kontaktade polisen och tillsammans satte de upp en plan för att storma yachten.
Under täckmantel av nattens mörker närmade sig polisen och Alex yachten. De använde små båtar för att inte dra uppmärksamhet till sig. När de kom närmare, kunde de se att yachten var välbevakat med flera män som patrullerade däck.
Alex tog ett djupt andetag och gav tecken till polisen att de var redo. De klättrade ombord på yachten och rörde sig snabbt och tyst. Plötsligt hördes ett rop, och en eldstrid bröt ut. Polisen avancerade snabbt och övermannade vakterna, medan Alex och Maria letade igenom kabinerna.
De fann Viktor i den största kabinen, upptagen med att förstöra dokument. “Det är över, Viktor,” sade Alex när han steg fram med en pistol riktad mot honom. Viktor såg på dem med kalla ögon men insåg att han var besegrad.
Polisen grep Viktor och tog honom i förvar. Yachten genomsöktes noggrant och flera viktiga dokument och bevis samlades in. Operationen hade lyckats, och en av de största smugglarligorna i regionen hade krossats.
Alex och Maria stod på däck och såg solen stiga upp över horisonten. “Bra jobbat,” sade Maria och kramade Alex. “Vi gjorde det.”
“Ja, det gjorde vi,” svarade Alex med ett leende. De visste att det alltid skulle finnas nya utmaningar, men för stunden kunde de njuta av sin framgång och lugnet som följde.
Kapitel 9: Uppgörelse
Efter framgången med att gripa Viktor och hans medhjälpare, återvände Alex och Maria till sin husvagn. Trots att de hade avslutat en stor del av smugglaroperationen, kände de att något fortfarande låg och pyrde under ytan. De visste att Viktor inte var den enda nyckelpersonen och att det fanns fler delar i smugglarpusslet att avslöja.
En kväll när Alex satt och granskade de sista dokumenten, ringde hans telefon. Det var en anonym tipsare som påstod sig ha information om en hemlig mötesplats där smugglarligan planerade sina aktiviteter. Tipset ledde dem till en avlägsen lagerbyggnad nära hamnen.
Alex och Maria beslutade att undersöka platsen omedelbart. De förberedde sig noggrant, med tanke på att detta kunde vara deras sista chans att fånga alla inblandade i ligan. Väl framme vid lagerbyggnaden såg de att den var övergiven, men det fanns tydliga tecken på nylig aktivitet.
De smög sig in i byggnaden och hörde dämpade röster längre in. Alex drog fram sin ficklampa och lyste försiktigt runt sig. De närmade sig rösterna och kunde se en grupp män stående runt ett bord, ivrigt diskuterande nästa stora leverans. Bland dem fanns en man som Alex omedelbart kände igen – det var Johan, en av Varbergs mest inflytelserika affärsmän, som hade hållit sig under radarn hela tiden.
“Vi måste ta dem nu,” viskade Alex till Maria. De ringde polisen och förberedde sig på att ingripa. När polisen anlände, stormade de byggnaden och övermannade smugglarna. Johan och hans medbrottslingar greps och alla bevis säkrades.
Efter gripandet insåg Alex och Maria att de hade ställt en av de största smugglarligorna i landet inför rätta. Deras insatser hade avslöjat en omfattande kriminell verksamhet som sträckte sig långt utanför Varbergs gränser. Det var en stor seger för rättvisan.
Några dagar senare satt Alex och Maria tillsammans med Henrik på en kafé i Varberg, firandes deras framgång. Henrik var återhämtad och tackade dem ännu en gång för deras hjältemod. “Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan er,” sade han med en röst fylld av tacksamhet.
“Vi är bara glada att vi kunde hjälpa till,” svarade Maria och log. “Men det känns som om det alltid kommer finnas nya mysterier att lösa.”
Medan de satt där och njöt av sin fika, kunde de inte undgå att känna en viss oro över vad framtiden kunde föra med sig. Men de visste också att de tillsammans kunde övervinna vilka hinder som helst. Alex kände en djup tillfredsställelse över att ha gjort en verklig skillnad och såg fram emot de kommande äventyren, vilka de än må vara.
Kapitel 10: Reflektion och avkoppling
Efter att ha avslöjat och oskadliggjort en av de största smugglarligorna i landet, bestämde sig Alex och Maria för att ta en välbehövlig paus. De packade ihop sin utrustning och lämnade Varberg bakom sig för att hitta ett lugnare ställe där de kunde reflektera över de senaste veckornas händelser.
De styrde sin Volvo XC90 mot en avlägsen stuga vid en sjö i de småländska skogarna. Här, omgiven av naturens rofyllda skönhet, kunde de äntligen koppla av. Solen sken genom träden och speglade sig i sjöns stilla vatten. Det var precis vad de behövde.
En morgon, medan de satt på verandan och drack kaffe, började Alex reflektera över allt som hade hänt. “Det är otroligt hur mycket vi har gått igenom de senaste veckorna,” sade han och tittade ut över sjön. “Vi har verkligen gjort en skillnad.”
Maria nickade och log. “Ja, och vi har lärt oss så mycket. Men det är också viktigt att vi tar oss tid att återhämta oss och njuta av livet.”
Alex höll med. “Vi kan inte alltid vara på jakt efter nästa fall. Ibland måste vi bara vara i nuet och uppskatta de små stunderna.”
De spenderade dagarna med att vandra i skogen, fiska i sjön och fotografera den vackra naturen. Alex, som alltid hade haft en passion för digitalfoto, fann stor glädje i att fånga naturens skönhet med sin kamera. Maria, som älskade att läsa, fann ro i att sitta vid sjön med en bra bok.
En kväll, medan de satt runt en lägereld, pratade de om framtiden. “Vad tror du är nästa steg för oss?” frågade Maria.
“Jag vet inte,” svarade Alex ärligt. “Men jag vet att vi kommer att möta det tillsammans, vad det än är. Vi har bevisat att vi är ett starkt team, och det finns inget vi inte kan övervinna.”
De satt tysta en stund och lyssnade på naturens ljud runt dem. Elden sprakade, och en mild bris rörde sig genom träden. Det var en fridfull kväll, och de kände båda en djup känsla av tillfredsställelse.
The End
Upptäck hur Alex Thorn löser mysterier och följ hans spännande resa.
Gilla, dela och kommentera för att hålla bloggen levande!
Missa inte liknande inlägg och prenumerera för framtida uppdateringar.
Besök Kalender-menyn för att se kommande inlägg och håll dig informerad om nästa del i
Alex Thorns äventyr.
//Jonas
Lämna gärna en kommentar