Välkommen till mitt krypin på nätet!

Hej kära läsare! I dagens inlägg tar vi oss an ett ämne som berör många av oss djupt, men som sällan diskuteras öppet – skillnaden mellan frivillig och ofrivillig ensamhet. Har du någonsin stannat upp och funderat över om ett stort socialt nätverk verkligen är nyckeln till lycka? Eller kan det vara så att sann lycka finns i en mindre, närmare gemenskap?

Är du redo att utforska ensamhetens två sidor med mig? Låt oss dyka ner i detta fascinerande ämne!

---

Ensamhetens Två Sidor: Återhämtning och Utmaning

Ibland är ensamheten exakt vad vi behöver. Det är återhämtande att vara ensam, att kunna reflektera och organisera våra tankar i fred. För vissa ger det en känsla av frid och frihet från sociala krav. Men, ensamhetens behov varierar enormt från person till person – vad som är lagom för en kan vara överväldigande för en annan.

Men ensamhet kan också vara skrämmande och isolerande, väcka känslor av att vara övergiven och i värsta fall leda till ångest och depression. För dem som uppskattar sällskap, kan ofrivillig ensamhet vara särskilt svår att hantera. Hur ensamhet upplevs är djupt personligt och kan sträcka sig från att vara en källa till kraft till att vara en stor belastning.

Frivillig ensamhet – Mitt val

Jag är en person som trivs utmärkt med min lilla, men ack så betydelsefulla, innersta krets: min familj. Fru, barn och bonusbarn – de är min värld. För mig är detta ett aktivt och medvetet val. Varför sträva efter en stor social cirkel när jag redan har allt jag behöver för att känna mig fullständigt uppfylld?

Att vara mig själv – när ensamhet är guldkantad

Väldigt ofta hör man om hur viktigt det är att umgås och ha en stor social cirkel. Men vad händer när man, som jag, faktiskt trivs bäst i sitt eget sällskap? Jag har alltid värderat min egentid högt. Genom åren, från mina dagar som flitig student till mina år som kursledare och föreläsare, har jag alltid haft mycket omkring mig. Men när dagen är slut, finns det inget jag värdesätter högre än stillheten i mitt eget rum. Det kanske låter som en paradox för en person som ständigt står inför en publik, men för mig är det perfekt balans.

Under pandemin, när många kämpade med isolationen, fann jag en oväntad frid. Plötsligt var världen på min våglängd – hemma var normen. Det var som att få en gratisbiljett till mitt ideala liv, även om omständigheterna var allt annat än ideala.

Senare, efter min stroke 2022, blev denna ensamhet ännu mer av en nödvändighet för mitt välbefinnande. Mina läkares och terapeuters råd var att ta det lugnt och ge mig själv tid och rum att återhämta mig. Jag insåg hur mycket min inre frid påverkar min hälsa, både mentalt och fysiskt.

Det är här Acceptance and Commitment Therapy (ACT) kommer in i bilden. Att acceptera situationer som de är, utan att döma dem, och att förbinda sig till handlingar som förbättrar livskvaliteten. Just att kunna vara ensam – inte ensamhet, utan en frivillig och uppskattad ensamhet – är något som jag har förbundit mig till och som har blivit en fundamental del av mitt välbefinnande.

Så nästa gång någon säger att du borde vara mer social, ta det med en nypa salt. Att vara sann mot sig själv och sina behov kan vara den bästa medicinen, oavsett om det innebär fest eller fred och ro i ensamhet.

Den ofrivilliga ensamheten – En utmaning för många

Ofrivillig ensamhet är en helt annan femma. Det är när man önskar fler sociala kontakter men av olika anledningar inte lyckas etablera dem. Det här kan verkligen vara en utmaning och något som samhället bör adressera mer öppet och med större förståelse.

Ofrivillig ensamhet är inte bara en känsla utan en biologisk och psykologisk reaktion som sätter människans överlevnadssystem i larmtillstånd. Historiskt sett var det farligt att vara ensam eftersom det minskade chanserna att överleva i en värld full av fysiska hot. Våra hjärnor och kroppar är fortfarande programmerade att reagera på ensamhet som ett hot, vilket signalerar behovet av att vara en del av en grupp för att känna sig säker.

Denna ofrivilliga isolering kan leda till kronisk stress, vilket i sin tur ökar risken för flera allvarliga sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och demens. Dessutom finns det en hög korrelation mellan långvarig ensamhet och psykologiska problem som depression, skamkänslor och missbruk. Detta understryker den djupa påverkan som social isolering kan ha på vår fysiska och mentala hälsa.

I Sverige är detta ett betydande problem då många, särskilt äldre, upplever stor ensamhet. Förlusten av nära vänner och familj, tillsammans med barn som bor långt borta, bidrar till en känsla av isolering bland många äldre.

Vår syn på ensamhet behöver en översyn

I vår moderna värld verkar det råda en missuppfattning att en stor vänkrets är lika med lycka. Men låt oss inte glömma att kvalitet ofta trumfar kvantitet. En djup, menad relation kan ge mer än flera ytliga bekantskaper.

Samhällets syn på ensamhet och sociala nätverk är ofta missvisande och behöver en kraftig revidering. I takt med att individualism och digital kommunikation ökar, växer även missuppfattningen att en omfattande vänlista online är en garanti för lycka. Dock visar forskning och psykologisk expertis att känslan av uppfyllelse och tillfredsställelse i högre grad kommer från djupa och genuina relationer än från antalet sociala kontakter.

Att ha få, men meningsfulla relationer kan ofta erbjuda mer emotionellt stöd och känsla av tillhörighet än att ha många ytliga bekantskaper. Psykologer understryker vikten av att odla relationer där det finns rum för äkthet och ömsesidig förståelse, vilket är vitalt för vår mentala hälsa.

Att normalisera diskussioner kring ensamhet som en naturlig del av mänskliga erfarenheter, snarare än ett tecken på socialt misslyckande, kan bidra till att minska stigmat och främja en hälsosammare syn på enskilda och kollektiva sociala behov.

Vad betyder lycka för dig?

Jag vill utmana er, mina kära läsare, att reflektera över vad lycka verkligen betyder för er. Är det att ha många vänner eller är det kanske att ha några få men nära och kära personer som verkligen förstår och stöttar er?

Dags att interagera!

Vad tänker du om frivillig versus ofrivillig ensamhet? Dela gärna dina tankar och erfarenheter i kommentarsfältet nedan. Glöm inte att gilla och dela inlägget om du fann det insiktsfullt! Och hey, prenumerera på bloggen för att inte missa kommande inlägg. Vi ses snart igen med fler funderingar och diskussioner!

//Jonas