Underbart väder förmörkas av depp
Väderkontraster: Solig Himmel och Regn i Själen
Det är något magiskt med att vakna upp till en strålande sol och klarblå himmel, eller hur? Man känner sig genast lite lättare, lite gladare. Man vill ta tillvara på dagen, kanske ta en lång promenad eller bara sitta ute och njuta av värmen. Men så finns det dagar när det underbara vädret inte räcker till för att jaga bort den där tunga känslan inombords. Känner du igen det?
Det är som om solen inte riktigt når in i ens hjärta, och istället för att njuta av dagen, dras man ner i ett träsk av negativa tankar. Hur kan det vara så, att när allt yttre verkar perfekt, känns det inre ändå som ett kaos? I dagens inlägg ska vi dyka ner i detta mysterium, utforska varför vår mentala hälsa ibland inte speglar det fina vädret utanför och hur vi kan hitta sätt att lyfta oss ur detta mentala mörker. Så ta en kopp kaffe, sätt dig bekvämt och följ med på en resa genom solens strålar och skuggorna inom oss.
En strålande dag i solen
Onsdag kväll. Ännu en dag har gått med strålande sol och nog den varmaste dagen hittills. Vädret har verkligen varit fantastiskt, och solen har skinit som om den vill ge oss alla lite extra energi och glädje. Men trots detta gnager en känsla av oro och nedstämdhet inom mig.
Den annalkande torsdagen
Men tyvärr så är det torsdag imorgon, och det innebär ytterligare ett av mina möten. Detta gör, som det alltid gör, att jag under onsdagen får en större depp. Det känns som att mörka moln förmörkar min sinnesstämning, trots det vackra vädret utanför fönstret. Tanken på mötet tar över och gör det svårt att njuta av den soliga dagen.
Hjärntröttheten efter stroken
Mötet är egentligen inte något betungande i sig. Men som läget är nu efter stroken, så är det hjärntröttheten som spökar. Denna hjärntrötthet gör det svårt att njuta av det härliga vädret, och tanken på det kommande mötet tynger mig ännu mer. Det är som om hjärnan är fast i ett dimmigt tillstånd, där varje tanke känns tung och trög.
Den lättande känslan efter mötet
Men när mötet är slut och jag går därifrån, lättar tyngden från mina axlar och i huvudet. En skön känsla infinner sig med vetskapen att nu är det inget inplanerat på några dagar. Denna frihet ger mig en chans att återhämta mig och njuta av livet lite mer. Det är som om ljuset återvänder och jag kan andas ut igen.
Vardagens utmaningar
Det ställer till med en hel del problem. Bara att åka och handla är som ett maraton. Dessutom har bilkörning, som har varit ett stort intresse och bilar överlag, minskat till ett minimum. Nu kör jag endast kanske en gång i veckan och då endast till ICA. Men jag känner att det räcker för mig. Varje liten utflykt kräver mycket planering och energi, något jag tidigare tog för givet.
Sociala kontakter
Det är samma sak med mina sociala kontakter. Dessa har också minskat till ett minimum. Det är en ny verklighet som jag försöker anpassa mig till, en dag i taget. Att umgås med vänner och familj kräver nu mycket mer energi än tidigare, och jag måste vara noga med att planera mina dagar så att jag inte överanstränger mig.
Läs mer om min Safe Zone
För den som vill veta mer om hur jag hanterar dessa förändringar, kan läsa mer om min “Safe Zone” i ett annat inlägg här på bloggen. Där delar jag med mig av strategier och tips som har hjälpt mig att skapa en trygg och lugn miljö där jag kan återhämta mig och hitta balans i vardagen.
Att balansera de underbara stunderna med sol och värme mot de tyngre dagarna med hjärntrötthet är inte lätt, men det är en del av livet. Om du känner igen dig i detta, eller har egna erfarenheter, dela gärna dina tankar och kommentarer nedan. Glöm inte att gilla och dela detta inlägg, och kolla in mina andra inlägg för fler personliga berättelser. Prenumerera gärna på bloggen för att inte missa något av de kommande inläggen, och besök Kalender-menyn för att se vilka spännande inlägg som är på gång.
//Jonas
Lämna gärna en kommentar