En annorlunda pappa/farfar
Det finns pappor. Och så finns det annorlunda pappor. Min pappa Runo Lundström tillhörde definitivt den senare kategorin – på bästa möjliga sätt. Han var inte bara pappa, han var också farfar, skogstok, samlare av det omöjliga, och något av en busig trollkarl i gubbkeps. Denna man lämnade inte bara vedtravar och skratt efter sig, utan också en hel del oförglömliga minnen. Och en gorilla. Jepp, du läste rätt. Häng med!
Annorlunda pappa/farfar genom tiderna
Att vara en annorlunda pappa/farfar är inget nytt påfund. Men det krävs en viss typ av personlighet – och kanske en smula galenskap – för att göra det till en livsstil.
Runo – Skogens kung med glimten i ögat
Min pappa, Runo, bodde på sin älskade skogsgård ( Wilsberg ) utanför Nossebro. En plats där ekorrar viskade hemligheter och där man kunde hitta mer än bara kottar bakom ladan. Där uppfann han små glädjestunder och stora skratt – inte sällan på barnbarnens bekostnad.
Minnesvärda påhitt:
- Hittade en gorilla i naturlig storlek (ingen vet riktigt varifrån den kom…)
- Samlade på ALLT – från böcker till antikviteter och massa kuriosa
- Byggde egna leksaker av trä, spik och en hel del fantasi
- Berättade skrönor som lät som Astrid Lindgren möter Skaraborg
Gorilla på gården
På en av bilderna hemma hos oss ser man Annie och Tim tillsammans med en gigantisk gorilla. Den var inte farlig, bara lite dammig. Och väldigt Runo. Barnbarnen älskade den – och den blev nästan som en maskot på gården under flera år. Vem behöver en studsmatta när man har en gorilla?
Tog man en promenad i skogen så kunde man på flera ställen se både tomtefar och tomtemor som gömde sig bland träden , och på ett ställe kunde man se en snögubbe.
Populäriteten med den annorlunda farfarsrollen
Att vara en farfar som går lite utanför boxen är inte bara charmigt – det är också minnesvärt. För visst är det så: barn minns inte hur många leksaker de fick – de minns känslan.
Fler än bara barnbarnen uppskattade honom
Runos skogsgård blev lite av en samlingsplats för vänner, familj och grannar. Alla visste att om man åkte dit, så fick man något:
- Ett skratt
- En skröna
- En bok eller en LP skiva
- En kopp kokkaffe
- Och kanske en gorilla som plötsligt dyker upp bakom vedboden
En farfar i tiden (och före sin tid)
Runo var en man som gick sin egen väg. Med trätofflor. Och kanske en sliten snusnäsduk i bakfickan.
Han lärde oss att uppskatta det enkla, att skratta åt det oväntade och att våga vara lite knasig.
För det är i det knasiga som livet blir som bäst.
Fråga till dig som läser
Har du också en annorlunda pappa eller farfar? Någon som gick sin egen väg, skapade sina egna traditioner och kanske till och med ägde något lika udda som en gorilla? Dela gärna med dig i kommentarerna nedan!
Det här inlägget är min lilla hyllning till en pappa och farfar
som inte bara levde ett långt liv – utan också ett rikt liv.
Inte i pengar, men i skratt, bus och kärlek. Jag hoppas du blivit inspirerad att minnas,
skratta – och kanske till och med återuppliva ett gammalt farfar-påhitt hemma hos dig.
👉 Glöm inte att klicka på Hjärtat här nedan om du gillade inlägget!
⭐ Ge gärna antal stjärnor i Article Rating
💬 Dela dina egna minnen i kommentarerna!
📅 Och kika in vår Kalender-meny för fler tokiga inlägg som detta!
Dela gärna dina tankar i kommentarerna nedan,
eller klicka på den gröna bubblan till vänster!
Prenumerera på Bloggen så du inte missar något.
Och glöm inte att trycka på hjärtat ❤️
om ni gillade inlägget
