10 personliga frågor jag fått från mina läsare – och mina (lite för ärliga) svar
☕ Inledning: Från kapsyler till kokosvatten
Jag vet inte hur det är för dig – men ibland känns det som att hela mitt liv är en mix av Q&A. Ni ställer, jag svarar. Ibland klokt, ibland med ett skratt, och ibland med en liten tystnad för att jag helt enkelt glömt frågan (tack, stroke-hjärnan).
Och vet du vad? Jag älskar det. För era frågor är inte bara nyfikna – de är också mänskliga, ibland lite knasiga, ofta väldigt ärliga.
Så i det här inlägget tänkte jag dela med mig av 10 personliga frågor jag fått – och mina ärliga (kanske lite för ärliga) svar. Om allt från livet efter stroken till varför bönsallad är den perfekta metaforen för ett interkulturellt äktenskap.
Så luta dig tillbaka, ta en kopp kaffe eller en klunk kokosvatten – och häng med!
✨ 10 personliga frågor jag fått – och mina svar
💬 1. Hur är det egentligen att vara gift med någon från en helt annan kultur?
Överraskningen? Att man faktiskt kan fira jul i 30 graders värme utan att smälta – och ändå ha det riktigt mysigt. Och att man kan prata ut om saker direkt, istället för att passivt-aggressivt gå runt och muttra “det är inget”.
🔹 Olikheter = styrka
🔹 Skratt + samba = vardag
🔹 Vi är olika, men kompletterar varann
🔹 Som en bönsallad: olika smaker – magi ihop
👉 Har du varit i en kulturkrock någon gång? Hur hanterade du den?
🪙 2. Vad var det mesta du hittat med din metalldetektor?
Flera gånger har jag hittat silvermynt och ringar. Det kändes som att vinna på Triss och få en historielektion samtidigt. Men ärligt – jag har nog grävt upp runt 4 000 kapsyler också. Det blir liksom mycket platt mellan guldkornen.
🔹 Smycken
🔹 Bilnycklar
🔹 Mynt
🔹 Kapsyler. Herregud, så många kapsyler.
🧠 3. Hur förändrades ditt liv efter stroken?
Det blev… långsammare. Tydligare. Mer fokuserat. Jag tvingades stanna upp, tänka om och faktiskt fundera över vad som betyder något. Idag jobbar jag med mina passioner i lugnare tempo.
Och ja – jag glömmer ord ibland. Men jag minns att säga “jag älskar dig” till min fru varje dag. Det är det som räknas, eller hur?
🇧🇷 4. Vad saknar du mest från Brasilien?
Ljudet av vågor. Doften av grillad ost. Och min frus familj – även om jag ibland bara fattar vartannat ord när de pratar snabbt. Jag är som en nyvaken sengångare med Google Translate som bästa vän.
📸 5. Hur började du med digitalfoto?
Det började med ett studieförbund som ville att jag skulle hålla en kurs. Det blev 17 års heltidsjobb med föreläsningar, kurser och fototräffar. Idag fotar jag helst natur, gamla grejer, och mat (airfryer is life).
Men stroken har bromsat även den hobbyn lite. Jag kallar det #konstnärligkrispighet.
🕵️♂️ 6. Vad är det konstigaste någon sagt när du var ute med detektorn?
En man ringde polisen och sa att jag “grävde olagligt”. Jo, det är sant. Jag berättar hela historien i podden – klicka HÄR om du vill höra ett smått absurt möte i verkligheten.
🎓 7. Vad är det viktigaste du lärt dig som kursledare?
Oj, var ska jag börja? Efter 17 år som kursledare och föreläsare har jag hunnit samla på mig en hel del insikter – men det finns några lärdomar som sticker ut extra mycket.
För det första: humor är ett magiskt verktyg. Skratt smälter is, skapar gemenskap och gör att folk faktiskt vågar vara sig själva. Jag brukade ofta inleda mina kurser med en liten knasig historia från mitt eget liv (till exempel när jag råkade gå in i fel föreläsningssal och höll en femminuters presentation innan jag fattade att publiken var där för en helt annan kurs – true story). Det där skrattet i början? Det är som att trycka på startknappen för inlärning.
För det andra: alla lär sig på sitt eget sätt och i sin egen takt. Det spelar ingen roll hur många pedagogiska verktyg du har i din låda – om du inte skapar en miljö där deltagarna känner sig trygga, så kommer de inte våga ta in ny kunskap. Jag har haft kursdeltagare som inte vågat ställa en enda fråga de första tre träffarna – och sedan blommat ut som pedagogiska pionjärer bara de fått rätt stöd.
Och sen finns det det där ögonblicket… när någon gör ett misstag, skrattar åt sig själv, och ändå fortsätter försöka. Då vet man att något riktigt bra är på gång. Då finns modet. Då finns tryggheten. Och där finns också möjligheten att växa.
🔹 Använd humor – ofta och gärna
🔹 Skapa trygghet – det slår allt annat
🔹 Låt alla vara nybörjare utan skam
🔹 Fira misstagen – de är vägen till lärande
Jag brukade säga till mina deltagare: “Här får ni gärna göra fel – men ni får inte ge upp.” Och det, mina vänner, är en regel jag själv försöker leva efter varje dag.
👉 Har du själv varit med om en kurs där det klickade – eller inte alls? Vad gjorde skillnaden, tror du? Dela gärna med dig i kommentarerna 👇
🌴 8. Hur ser din drömvardag ut i Brasilien?
Vakna barfota, dricka kaffe i solen, jobba med digitala kurser under ett palmblad, bada lite, skriva blogginlägg i solnedgången. Och så lite samba på det. Det är väl inte för mycket begärt?
⚡ 9. Vad betyder det att vara ASA-troende idag?
För mig handlar det om naturrespekt, förfäders visdom och att leva hederligt. Jag firar årshjulets högtider, hyllar Tor och Freja – men nej, jag går inte runt i hjälm (förutom på cykeln).
🪙 10. Vilken är den största myten om metalldetektor-hobbyn?
Att vi letar skatter.
Vi letar inte efter guld ( men vi hittar ) – vi letar efter berättelser. En rostig knapp kan säga mer om historien än vilken skattkista som helst.
❤️ Personlig reflektion: Har du en fråga till mig?
Jag blir alltid glad när ni frågar. Det är liksom som att få ett brev på posten, fast utan faktura.
❓Har du en fråga till mig?📦 Avslutning – och några avslutande (ärliga) ord
Tusen tack för att du tog dig tid att läsa hela vägen hit – det värmer mer än en kopp kaffe en regnig dag i Falköping!
Jag hoppas att mina svar inte bara bjöd på ett leende, utan kanske också gav en liten inblick i vem jag är bakom tangenterna. Det här inlägget är ett av de mer personliga jag gjort – och det kändes både befriande och lite pirrigt att skriva det.
Att få frågor från er läsare betyder otroligt mycket. Det visar att ni är nyfikna, engagerade och faktiskt bryr er. Så fortsätt gärna ställa era frågor – oavsett om de handlar om livet med stroke, kärlek över kulturgränser, metalldetektorer eller varför jag envisas med att laga allt i airfryern. 😄
👉 Gilla genom att klicka på hjärtat 💗
⭐ Betygsätt gärna – hur många stjärnor får detta inlägg? ⭐
💬 Kommentera – jag svarar alltid! Kommentera nedan,
eller klicka på den gröna bubblan till vänster!
🔁 Dela med en vän som skulle gilla detta
📅 Kolla in Kalender-menyn för kommande teman
💥 Prenumerera – Så du inte missar något kommande inlägg
🔗 Gillade du detta? Missa inte mina andra inlägg om metalldetektering, livet med stroke och airfryerrecept – du hittar dem i bloggen!
💥 Stöd gärna bloggen med en valfri Donation 🌟
